Okej, jag har fått nog av denna utseende fixering. Nu har jag sagt det, men jag tänker inte nöja mig med det.
Idag var jag nere på sats på en medlemskväll vilken gjorde att det var mycket mer folk där än vad det brukar vara, och jag som oftast är där på morgonen är inte överdrivet van vid ett smockat gym vilket jag möttes av idag.

Jag trodde att mina ögon skulle ploppa ur sina ögonhålor då min blick föll på en kille i tjugoårsåldern som stod och pumpade. Han var groteskt vältränad på överkroppen, ryggen var ruggigt vältränad men underkroppen verkade vara ett streck i princip. Han var dessutom klädd i flipflop och bar en vit mössa som förmodligen dröp i svett att dömma av hans genomblöta kropp. När jag sedan började ägna mig åt min träning istället för att irritera mig på honom ställde han sig finfint på sidan av mig och kikade noga in mig. Hälften av tiden jag befann mig på övervåningen ägnade denna unge man åt att antingen spegla sig, titta på mig eller skicka iväg ett sms lite då och då. När jag sedan gick ner för att köra bänkpress och ben kunde jag glatt roa mig med att kika in alla som ambitiöst nog tog sig ner till sats för att gå i tjugo minuter och sedan åka hem.

Fine, det är jätte bra att man motionerar! Missförstå mig inte nu, men jag har otroligt svårt att se ett sådant pass som ordentlig träning och jag kan för mitt liv inte förstå hur vissa kan se ut som de gör medan de tränar. Smycken över hela kroppen, tonvis med hårspray och på tok för mycket smink har ingenting med ett träningspass att göra, tro mig! Det är rent av ångest framkallande stundvis att vara där nere och se hur tjejer, i min ålder men ungefär 100 kg lättare speglar sig oavbrutet medan de håller sig till att gå och på sin höjd göra några situps men way to go! Att träna är toppen och kroppen mår helt klart bra av det så nu ska jag inte skriva ett ord till om detta utan istället titta på harry potter eller något liknande.

Byebye

Morgondagen är oftast den jobbigaste veckodagen, men inte nu! 
I morgon ska jag sova ut, i morgon ska jag åka in till Kista med min mamma och min syster med hennes kompis. Och fram för allt i morgon ska jag träffa Patrik. I morgon är bra, i morgon är inte jobbig för i morgon är det helg sedan följer ett höstlov som jag verkligen förtjänat. Jag behöver det här lovet för att samla lite energi och umgås. 

Vi ska få reda på betygsindikationerna i caset idag. Jag vill veta men jag är nervös, jag vet att jag borde ha gjort bättre ifrån mig men det är försent att tänka på nu! Bättre lycka nästa gång, precis som spelet Hugo alltid meddelade när man dog. Jag vet inte om jag kommer att spela ikväll, hade inte feber i morse i alla fall vilket gör att för tillfället ska jag spela efter att jag ätit pizza, tårta, negerbollar och skumraketer bland annat för hela slanten! 

Grattis till min syster som fyllde år igår.  :)





  Tänkvärda "regler" för livet.
Plant impossible gardens.
Look forward to dreams. Cry during movies.
Swing as high as you can on a swingset.
Do it for love.

Take lots of naps.
Take moonbaths.
Giggle with children.
Listen to old people.
Drive away fear and play with everything.
Entertain your inner child.
Build a fort with blankets.
Get wet. Hug trees. Write love letters.
Laugh often and much.

Win the respect of intelligent people.
Earn the appreciation of honest critics.
 Endure the betrayal of false friends.
Appreciate beauty.
Don't look for the lies find the truth and the best in others
Never let your head hang down.
Never give up and sit down and grieve, Find another way.
And don't pray when it rains if you don't pray when the sun shines.
Don't worry over what other people are thinking about you.
They're too busy worrying over what you are thinking about them

Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det.

Match mot Almunge 19.00. Samling 17.30 vilket innebär att jag lämnar Bålsta om en timme.

Jag mår mycket mycket märkligt. Allting bara snurrar framför ögonen på mig och stundvis känns det som om jag tappar fotfäste helt och hållet. Kan poängtera att inom några timmar ska jag springa omkring på planen och det här är verkligen inte ett bra tillstånd att spela handboll i. Vad händer? Har känt såhär i en timme nu och det släpper inte, känns som om jag befinner mig inuti en bubbla.

Gah. Är jag sjuk eller reagerar kroppen på lunchens kebabtallrik och pendelfärdens choklad?
Om jag är sjuk blir det definitv ingen rolig match och absolut inte någon match i morgon.

En dag, en enda dag kvar nu sedan börjar ett underbart lov som jag ska toknjuta av!
Jag ska träffa min bästa vän som jag inte träffat på en evighet och bara njuta av tiden.
Håll tummarna  ikväll och hoppas på att jag återfår kontrollen över min kropp.


Vad många av oss mest av allt behöver är någon som får oss att göra vad vi kan.

Idag är det Grey's, åh gud vad jag ser fram emot att få sjunka ner i soffan och titta på Grey's!
Nu måste jag få ett a3 papper så att jag kan lösa uppgiften till caseavslutet i morgon men det verkar inte finnas några papper här vilken gör att jag allvarligt överväger att åka hem och göra arbetet där då jag vet att jag jobbar bättre hemma när det gäller sådana arbeten. Jag behöver ett papper.
Ge mig lov Ge mig lov Ge mig lov Ge mig lov.




Om du tror att du inte behöver göra något åt jordens problem,
då är du ett av dem.

Drog till med ett snabbt inlägg idag på lunchen i skolan tidigare men kände nu när jag satt här att jag har ett enormt behov av att skriva av mig. Det känns som om det var längesedan jag slappnade av som jag gör nu, även fast tankarna virvlar runt i huvudet på mig har jag faktiskt ingen tid att stressa till. Det här med att skriva har en märklig effekt på mig. Orden bara kommer medan jag tömmer huvudet på det där som gör saker och ting lite för stora för att vara hanterbara. Om det jag skriver blir bra eller inte spelar ingen roll, bara jag får ur mig det som får bägaren att rinna över, bara jag återfår kontrollen.

Funderat en hel del de senaste dagarna, på det här med vad man värderar och uppskattar. Det är verkligen sant att man inte alltid vet vad man har förrän man förlorar det. När man sedan förlorar det inser man hur mycket det betyder och vilken skillnad det gjorde, men det uppskattas inte riktigt förrän det inte längre finns där. Det är rent ut sagt idiotiskt i många fall. Hamnade i en diskussion med någon som brukade stå mig nära tidigare i veckan om hur människor beter sig och reagerar när de vet att de snart ska dö. Saker som annars aldrig skulle blivit sagda strös ut och dem strävar ständigt efter att få visa den där uppskattningen och kärleken som annars skulle ha lämnats osagd.

Jag kan ärligt säga att jag inte uppskattar och värderar det viktigaste i mitt liv på det sätt som jag borde.
Allt för många gånger skjuts saker upp och ställs in för att dygnets timmar är färre än vad jag skulle önska men frågan är vad är egentligen viktigare än mina vänner, egentligen? Är det där plugget som jag tillbringar tiden med eller träningarna verkligen viktigare än mina närmaste vänner som blir lidande och som inte får den där timmen som i många fall behövs?

Det allra viktigaste är det som jag älskar. Jag vet och jag tror benhårt att oavsett vad som händer skulle jag släppa allt om jag blev ombedd. Missade träningarna skulle inte spela någon roll om jag verkligen behövdes någon annanstans. Trots att jag inte alltid finns där är jag bara ett samtal bort, oavsett tidpunkt. Jag finns alltid där, alltid kvar.

Härliga fredag
Gjorde klart museiuppgiften igår kväll och har precis skrivit ut den.
Nu sitter jag här uppe på planet och kikar runt. Vi har finbesök av Janna här på Vittra Södermalm, riktigt trevligt.
Hoppas på att komma hem tidigt idag. Match hemma i Grillby ikväll klockan 20.00 men efter och innan det har jag ingen aning om vad som händer. Middag?

Samling i helios om tio minuter så nu ska jag kila.
Bye

Nu flyter allt på lite bättre och vinden har definitivt vänt. När jag pratat med Patrik ett par timmar igår kändes allt märkvärdigt lättare.

Jag har fortfarande groteskt mycket att göra men jag har koll. Jag är en bit på väg och det är grymt skönt.
Tittat fötterna så borde snart kunna springa igen. Ikväll är det träning med damjuniorerna och i morgon med våran lilla församling. Går bara i skolan en timme i morgon så jag hoppas på att få träffa Patrik innan träningen.

Nu ska jag bege mig hemåt och sedan ska jag tokplugga innan jag åker till Grillby.

Jag är livrädd. Försvinner han vet jag inte vad jag gör.
Jag behöver andrum nu, behöver lugnet och tryggheten som är mil ifrån mig.

Om han dör nu vet jag inte vad jag tar mig till.

Onsdag: Gestaltningsuppgifterna klara
Tordag: Seminarium
Fredag: Museiuppgiften inlämnad

Okej, nu tar vi alla ett djupt andetag medan vi sluter ögonen och räknar till tre. Håll sedan ögonen stängda och upprepa i huvudet att du fixar det här. Känns det bättre nu? Jag trodde väl det!

Gestaltningsuppgiften är riktigt svår och det blir inte alls som jag vill att det ska bli när jag skriver. Intervjuverna inför seminariumet är minst sagt halvdana, jag hoppas innerligt att Gustaf snappade upp lite på eftermiddagen som vi kan använda oss av annars kommer det gå rakt åt helvete med mina betyg. Museiuppgiften är omöjlig! Det är värdelöst det jag har gjort och jag måste byta föremål vilket innebär att jag måste ut på ett nytt spännande äventyr. Det i sin tur resulterar i sin tur att jag kommer få stressa ihjäl mig onsdag för att hinna med att hitta något föremål som jag kan skriva något ordentligt om. Har läkartid 14:30 så det ligger lagom i vägen för att ska fungera bra för mig. Allt går rakt åt helvete!

Jag bokstavligen hatar att göra människor runt omkring mig besvikna. Jag hatar,hatar,hatar att någon är besviken på mig vilket folk verkligen är nu.

Söndag med den obligatoriska måndagsångest högt upp i halsen. Jag får för mig att jag i slutet av denna vecka stormtrivdes med skolan och träningarna men nu, ja nu vill jag bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet medan jag lyssnar på regnet utanför. Det gör jag dock inte utan jag har tillbringat dagen med att plugga matte, si sådär 40 tal och skrivit på en del andra arbeten. Utöver det har jag också vunnit kampen mot mig själv och satt mig bakom ratten. Jag fixade det fint, kört i rondellerna och hela kittet nu så kan börja köra i Bålsta utan att drabbas av panik nu äntligen. Klockan börjar sakta men säkert att krypa fram mot 18.00 och det vanskas middag snart. Letar efter något att ta fasta på som jag kan fram emot nästa vecka men det står helt stilla bara. Tröstar mig med att det snart är lov men dessvärre har det inte någon större effekt. Och som grädde på moset åt jag godis igår så jag känner mig som en uppsvälld valross nu.

Tål att tillägas att jag älskar musik, att jag längtar till höstlovet och julkänslan för tillfället.
Tänk er att strosa omkring i snön med den där snart är det jul känslan i magen och desperat försöka hitta de där sista julklapparna. Tok gillar tanken!


Said there a few things you should know
We dont want you to see
We come and we go
Here today, gone tomorrow

Vi vann över upplandstuna med 42-7 om jag inte minns helt fel. För vissa låter detta konstigt men de där siffrorna borde inte vara sådär, vi spelade hyffsat taskigt i försvar större delen av matchen och släppte in sju mål. Inte bra!
Till vårt försvar står dock att vi inte hade några avbytare och att Nivea fortfarande befinner sig i Spanien så på det stora hela, jag är nöjd.

Nu är klockan framåt 16.00 och jag ska alldeles strax ta fram min mattebok och leka ms duktig, eventuellt städa rummet. Karolina skulle ringa mig och berätta när hon visste om hon skulle iväg till hennes kära Daniel eller stanna hemma. Är hon hemma så måste jag vara färdigpluggad, i annat fall är det lugnt fram till Patrik är färdigspelad senare ikväll.


Måste bara säga att det va grymt skönt att sova ut i morse! Ska verkligen njuta ikväll av att vara utvilad!

Hemma och precis ätit en efterlängtad middag. Matchen ikväll gick bra! Jag är glad, hade en trevlig bilresa hem och allt är bara toppen just nu! Hoppas att morgondagens match också går bra. Lagunda AIK - Upplandstuna IF 12.30 Gransäter sporthall

Jag ska alldeles strax stänga av här och svika samtliga som troget konverserar med mig för att gå till mitt livs största kärlek, nämnligen min säng! I morgon när jag vaknar ska jag njuta groteskt mycket, ska bara ligga där under det varma täcket och toknjuta av att jag får sova. Behöver verkligen den där sömnen som jag inte får utrymme till att tillgå under veckorna. Klokt att jag inte gjorde något alls ikväll och ägnade lite tid åt mig själv så att jag förhoppningsvis kan åka ner till samlingen i morgon och vara både taggad, utvilad och glad.


Det var allt jag hade att säga för ett tag för nu håller jag på att somna!
Små grodorna, häär kommer vi!

Idag är det fredag, veckorna går fort nu och det är faktiskt toknice om jag får säga det själv!
Har tränat förmiddagspasset nu så träningsvärken är lite bättre i benen, finns däremot en risk för att en underbar värk i magen snart tillkommer. Menmen, beach 08 heter det visst!

Ska alldeles strax lämna in min essä, har grymt med ångest för den är verkligen inte bra.
Jag kan betydligt bättre än så och nu kommer tre av mina lärare att läsa ett arbete som inte ens är okej.
Men men, försent att fundera över det nu. Om tio minuter lämnar jag in den och gör folk besvikna som jag verkligen inte vill göra besvikna.


Ska iväg på museum och hitta ett historiskt föremål att skriva om sedan bär det av på match i Haninge.

Tisdag förmiddag och solen värmer skönt på min överarm genom fönstret.
Jag sitter här med Stone Sour-Thorugh Glass strömmande från hörlurarna och jag kan villigt erkänna att den är bra, riktigt bra. Jag tröttnar aldrig på den trots att det nu är den tredje månaden som den ligger med i alla spellistor och flitigt spelas vad jag än gör. Riktigt bra grejer med andra ord! Slogs precis av att Jasmine gjorde en insats och skickade mig musik igår som jag inte hunnit ens kika på ännu, vilket därför blir det första jag gör när jag kommer hem idag.

Jag har nu suttit här framför datan i ca 2 timmar och donat med min essä som ska in på fredag. Men nu är det faktiskt riktigt kul att skriva på den! Börjar känna att jag ligger ganska bra till så idag ska jag nog faktiskt ta mig friheten att få en handledning och sedan åka hem tidigt idag. Träningsledigt så jag ska träffa Patrik och bara ta det lugnt. Definitivt ingen styrka då min rygg och mina ben protesterar hejvilt sedan gårdagens tre pass.

Nu ska jag hämta min älskvärda mattebok och bege mig till en kamp som jag inte alltför ofta vinner.
Jag älskar matte, verkligen.

Idag är det kanelbullensdag

Vilket innebär att jag och Evelina helt enkelt kände hos skyldiga att köpa några på väg upp till skolan i morse. Måste erkänna att det satt finfint med nybakade, fortfarande varma kanelbullar i kylan på väg över medborgarplatsen.


Ikväll är det hockeyfysen som gäller för hela slanten! Jag tror mig sluta ungefär klockan ett idag och då ska jag hem för att jobba lite på min essä sedan har jag ingen aning om vad jag ska ta för mig innan jag klockan åtta beger mig till Örsundsbro och träningen som börjar klockan 21.30 och förhoppningvis bara fortgår i 45 minuter. Jag har träningsvärk som attans, då menar jag verkligen verkligen som attans. Mina rump&lår muskler, mina bröst och arm/rygg muskler protesterar hejvilt när jag rör på mig. Jag befinner mig i ett enormt behov av massage.
Nu ska jag istället för att sitta här och skriva bege mig till Karins dator och läsa det hon skrivit på sin essä.

Tjingeling

Idag är det måndag. Just nu sitter jag uppe vid datorerna på ettornas plan med musiken strömmande från hörlurarna och fingrarna knappade på tangenterna. Klockan är 12:32 och jag har alldeles nyligen kommit upp från matsalen så just nu är jag nådigt mätt! Sprang den korta rundan och spelade handboll idag  på träningen. Löpningen gick helt okej men handbollen, inga kommentarer. Jag vet inte vad jag ska göra åt det men jag blir så fruktansvärt loj och rent ut sagt riktigt dålig. Det irriterar mig fruktansvärt mycket att mitt huvud och mina tankar alltid ska ställa till saker. Men jag fixar det, det gör jag alltid förr eller senare.

Just nu när jag var mitt uppe i mitt deprimerande skrivande här dök det upp två par varma händer för mina ögon och jag var farligt nära att få en hjärtattack innan jag samlat mig och förstod att det bara var Anton. Som vanligt klämde han lite på min axlar innan han vandrade iväg så att jag fick fortsätta mitt skrivande här. Man blir alltid så jäkla sugen på massage när han lägger händerna på axlarna som han gör så nu sitter jag här och känner plötsligt av hur märkvärdigt stel jag är. Ikväll är det träning med enköpingsspelarna och 92orna, ska bli kul faktist. Måste komma ihåg min träningsdagbok bara när jag är hem och vänder. Måndagar är jobbigast, mest stress och mest kämpigt att ta sig upp på morgonen, men jag tycker om dem ändå :) För övrigt så somnade jag faktiskt tidigt igår, vaknade av ett sms runt halv elva och fick nådig panik då jag trodde att jag hade försovit mig. Var skönt att inse att klockan bara var halv elva och att jag gott kunde somna om.

Nu har vi matte, sedan engelska och då klockan slagit 16:00 är det bara att vandra bort till tåget för att åka hem och slänga ur de svettiga träningskläderna för att sedan åka ner till hallen på nästa träning som börjar klockan 18:45 och slutar klockan 20.30. Efter det blir det hem till egen dusch som jag ska njuta nådigt av, käka middag och sedan lägga mig i min underbara sängen och nöjd kika på tv medan måndagen sakta går mot sitt slut.

Nu håller jag på att kissa på mig så ta hand om er gott folk.