Dag fyra av fem | Lycka är att vara behövd
Match mot Almunge 19.00. Samling 17.30 vilket innebär att jag lämnar Bålsta om en timme.
Jag mår mycket mycket märkligt. Allting bara snurrar framför ögonen på mig och stundvis känns det som om jag tappar fotfäste helt och hållet. Kan poängtera att inom några timmar ska jag springa omkring på planen och det här är verkligen inte ett bra tillstånd att spela handboll i. Vad händer? Har känt såhär i en timme nu och det släpper inte, känns som om jag befinner mig inuti en bubbla.
Gah. Är jag sjuk eller reagerar kroppen på lunchens kebabtallrik och pendelfärdens choklad?
Om jag är sjuk blir det definitv ingen rolig match och absolut inte någon match i morgon.
En dag, en enda dag kvar nu sedan börjar ett underbart lov som jag ska toknjuta av!
Jag ska träffa min bästa vän som jag inte träffat på en evighet och bara njuta av tiden.
Håll tummarna ikväll och hoppas på att jag återfår kontrollen över min kropp.
Vad många av oss mest av allt behöver är någon som får oss att göra vad vi kan.