Drog till med ett snabbt inlägg idag på lunchen i skolan tidigare men kände nu när jag satt här att jag har ett enormt behov av att skriva av mig. Det känns som om det var längesedan jag slappnade av som jag gör nu, även fast tankarna virvlar runt i huvudet på mig har jag faktiskt ingen tid att stressa till. Det här med att skriva har en märklig effekt på mig. Orden bara kommer medan jag tömmer huvudet på det där som gör saker och ting lite för stora för att vara hanterbara. Om det jag skriver blir bra eller inte spelar ingen roll, bara jag får ur mig det som får bägaren att rinna över, bara jag återfår kontrollen.

Funderat en hel del de senaste dagarna, på det här med vad man värderar och uppskattar. Det är verkligen sant att man inte alltid vet vad man har förrän man förlorar det. När man sedan förlorar det inser man hur mycket det betyder och vilken skillnad det gjorde, men det uppskattas inte riktigt förrän det inte längre finns där. Det är rent ut sagt idiotiskt i många fall. Hamnade i en diskussion med någon som brukade stå mig nära tidigare i veckan om hur människor beter sig och reagerar när de vet att de snart ska dö. Saker som annars aldrig skulle blivit sagda strös ut och dem strävar ständigt efter att få visa den där uppskattningen och kärleken som annars skulle ha lämnats osagd.

Jag kan ärligt säga att jag inte uppskattar och värderar det viktigaste i mitt liv på det sätt som jag borde.
Allt för många gånger skjuts saker upp och ställs in för att dygnets timmar är färre än vad jag skulle önska men frågan är vad är egentligen viktigare än mina vänner, egentligen? Är det där plugget som jag tillbringar tiden med eller träningarna verkligen viktigare än mina närmaste vänner som blir lidande och som inte får den där timmen som i många fall behövs?

Det allra viktigaste är det som jag älskar. Jag vet och jag tror benhårt att oavsett vad som händer skulle jag släppa allt om jag blev ombedd. Missade träningarna skulle inte spela någon roll om jag verkligen behövdes någon annanstans. Trots att jag inte alltid finns där är jag bara ett samtal bort, oavsett tidpunkt. Jag finns alltid där, alltid kvar.