Okej, jag har fått nog av denna utseende fixering. Nu har jag sagt det, men jag tänker inte nöja mig med det.
Idag var jag nere på sats på en medlemskväll vilken gjorde att det var mycket mer folk där än vad det brukar vara, och jag som oftast är där på morgonen är inte överdrivet van vid ett smockat gym vilket jag möttes av idag.

Jag trodde att mina ögon skulle ploppa ur sina ögonhålor då min blick föll på en kille i tjugoårsåldern som stod och pumpade. Han var groteskt vältränad på överkroppen, ryggen var ruggigt vältränad men underkroppen verkade vara ett streck i princip. Han var dessutom klädd i flipflop och bar en vit mössa som förmodligen dröp i svett att dömma av hans genomblöta kropp. När jag sedan började ägna mig åt min träning istället för att irritera mig på honom ställde han sig finfint på sidan av mig och kikade noga in mig. Hälften av tiden jag befann mig på övervåningen ägnade denna unge man åt att antingen spegla sig, titta på mig eller skicka iväg ett sms lite då och då. När jag sedan gick ner för att köra bänkpress och ben kunde jag glatt roa mig med att kika in alla som ambitiöst nog tog sig ner till sats för att gå i tjugo minuter och sedan åka hem.

Fine, det är jätte bra att man motionerar! Missförstå mig inte nu, men jag har otroligt svårt att se ett sådant pass som ordentlig träning och jag kan för mitt liv inte förstå hur vissa kan se ut som de gör medan de tränar. Smycken över hela kroppen, tonvis med hårspray och på tok för mycket smink har ingenting med ett träningspass att göra, tro mig! Det är rent av ångest framkallande stundvis att vara där nere och se hur tjejer, i min ålder men ungefär 100 kg lättare speglar sig oavbrutet medan de håller sig till att gå och på sin höjd göra några situps men way to go! Att träna är toppen och kroppen mår helt klart bra av det så nu ska jag inte skriva ett ord till om detta utan istället titta på harry potter eller något liknande.

Byebye