Ladda batterierna heter det visst, men jag tror att jag har tappat bort laddaren.
Träffade någon idag som gjort ett stort avtryck i mig och fastän han inte ens finns på min världskarta spelar de ord som han för längesedan printade in i mitt huvud fortfarande en stor roll.
Det är häpnadsväckande att det fortfarande betyder något. Stundvis önskar jag att jag kunde finnas där. Önskar att jag kunde ta bort smärtan som speglades i hans ögon idag men jag vet så väl att det inte är min sak och att jag inte kan göra något. Jag kan inte göra skillnaden som behövs för att sudda ut de mörka skuggorna. Reslutatet av det hela blir att jag får nöja mig med att i mitt stilla sinne tacka honom för den skillnaden han skänkte mig och innerligt hoppas att någon suddar bort hans skuggor en dag för jag är inte någon med den förmågan.