Hemma från den sista helgen med grabbsen och det är mer än tungt att veta det. Sista någonsin.
Bröt ihp finfint när jag kom hem till Patrik igår. Hela kroppen värkte (värker fortfarande) av träningsvärk, har en stukad fot, en fucked upp arm som jag inte kan använda alls typ, ett korsbandsknä som krånglar och ett muskelfästsknä som gör ont, en hals som svider finfint och en röst som inte existerar stundvis. Hela min kropp bara skriker att jag ska lägga mig i sängen och invänta bättre tider men det är en omöjlighet då den här veckan bjuder på redovisning och prov varje dag.

Hur som helst åter till helgen, när jag kom hem kändes allt totalt becksvart och jag önskar så innerligt att vårat lag fanns kvar för även om vi är få och det har varit tjatigt men ändå så är de 6 personerna några som verkligen har lättat upp tillvaron när saker har varit svåra och jag hatar att vi är slut. Vi spelade i alla fall bra men åkte ut i kvarten mot Erica och hennes lag (Lidingö) med hedern i behåll. Trist däremot att vi fick spela 2 matcher mer än alla andra som kom etta i sin grupp för om vi hade haft två matcher mindre hade vi helt klart gått vidare också. Stort tack däremot till de två 93or och 94or som ställde upp och följde med som avbytare, ett grymt jobb allihopa!

Well, nu sitter jag i skolan och ska kila bort till Anton och hjälpa honom med engelska redovisningen som vi har om några timmar sedan ska vi ner till köttbullar och makaroner som är helt okje om du frågar mig.

kl

Det ända jag har i huvudet medan jag flänger runt här i huset är "förra året". Det är så otroligt mycket som har förändrats sedan förra året den 23:e maj. Jag har blivit helt annorlunda, en mycket bättre bättre människa för att vara ärlig och det finns så många människor i mitt liv på ett sätt som de inte fanns den 23:e maj förra året vid den här tiden.

Den 23:e maj förra året vid den här tiden spelade ångesten och tomheten toner i min mage och jag ville
ingenting annat än att fly från mig själv. Den 23:e maj nu idag är jag lugn och rofylld med de där yesnuåkerviäntligenhoppasdetinteregnarhoppasdetblirsådärunderbarttoppen känslan inom mig.

Har dock en del saker att ta itu med så som

- Packa
-Bädda rent
-Städa upp här hemma
-Kika över engelskan
-Hämta ut ett recept & köpa sallad i centrum
-Om tid finnes jobba matte

Nu ska jag kila in på mitt rum och fortsätta, kom just på att jag ska bränna en skiva och lägga in musik i mobilen också samt att jag ska hinna äta både frukost och en kombinerad lunch och middag innan det bär av vid klockan fem.
Hur som helst kanske kikar in med ett till inlägg annars vet ni alla att jag är på Hallsberg hela helgen och kommer förhoppningsvis hem med guld i bagaget sent på söndagkväll.

kl

Sitter uppe i skolan efter att ha fixat både morsdag present och en kombinerad student och födelsedagspresent åt Alexandra. Fick en glad överraskning när jag tog ett kontoutdrag och insåg att jag har grymt mycket mer pengar än vad jag hade väntat mig. Längtar dock fortfarande efter mer och känner mig lagom bitter när jag vet att jag är skyldig min kärafar 3500 kronor och mig själv 1000 kronor vilka ska betalas tillbaka egentligen snarast möjligt men det löser sig nog. Har hur som helst gjort en lista på vad jag måste köpa som jag ska försöka att hålla mig till innan jag drar iväg och impuls shoppar något. Har även gjort en lista på vad jag måste få gjort idag, i morgon och eventuellt på fredag innan jag åker till Hallsberg inför kommande skolvecka. Har ett analysprov i svenskan som väntar att förbereda, ett matteprov att klara, en redovisning och uppgifter i engelska att ha gjorda och det innan måndag.

Det känns surt att tacka nej till att jobba på fredag då det är att tacka nej till drygt 650 kronor men jag måste ta
skolan i första hand, så är det bara! Gah, vad mycket ångest jag har just nu för lite allt möjligt. Finns så mycket jag inte vill och så mycket som jag måste göra.

Hur som helst, det är svenska lektion och sedan matteplugg som gäller idag sedan träning och Grey's anatomy!

kl

Den gamla tegelstenen ligger tung och tyst i min ficka och dagens planer är minst sagt förvirrande.
Ångesten total och verklighetsflykten ett måste.

Inte ätit något annat än frukost och klockan är tre. Jag är grinig och otrevlig och vill bara bort.
Ber om ursäkt till Anton för mitt utbrott alldeles nyss, men lovar inte att det inte kommer fler.
Jag har ingen om aning om något alls längre och jag går snart i bitar.

Det är skrattretande hur länge man kan gå med gråten i halsen och hur känslig man kan vara.
Jag har halvt lovat mig själv att hålla den här bloggen fri från det men just nu är det oundvikligt. Blir det aldrig bättre?
Försvinner aldrig den där tomhetens känslan? Jag har panik och jag vet inte var jag ska ta vägen.

Haft en sämst dag. Vaknade upp och åkte in för att klippa mig, vilket blev sjukt fult. Står inte ut med att titta
mig i spegeln och förstår inte hur jag ska kunna leva med mig själv de närmaste månaderna. Jag tokhatar verkligen när håret blir så fruktansvärt fult. Fick sedan veta att vi inte hade någon svenska så då bar det av hem igen, till vad?
Regn och ingenting. Det är löjligt hur ensam jag känner mig just nu och jag vill bara gråta för allt som händer och allt som är som jag inte kan ändra på. Tackar gudarna för att det är träning ikväll så jag har något att se fram emot och av erfarenhet brukar en träff med laget kunna få saker att kännas bättre men just nu känns allt hopplöst.

kl

Det spelar ingen roll om vi inte har några blodsband som säger att hon är är min syster så är hon fortfarande på något plan just den storasyster som jag aldrig fick. Och hon ska flytta. Det spelar ingen roll att vi inte träffas regelbundet när hon finns här men nu ska hon flytta till en annan värld där hon inte längre finns tillgänglig, där hon inte längre finns för mig i min värld och jag behöver henne för att vilja andas, så mycket.

Det är så svårsmält men jag vet ändå att det är det bästa för henne och jag vet att jag skulle ha gjort samma sak. Jag är absolut itne arg eller besviken men jag saknar henne redan nu, för hon är min syster.