Den gamla tegelstenen ligger tung och tyst i min ficka och dagens planer är minst sagt förvirrande.
Ångesten total och verklighetsflykten ett måste.

Inte ätit något annat än frukost och klockan är tre. Jag är grinig och otrevlig och vill bara bort.
Ber om ursäkt till Anton för mitt utbrott alldeles nyss, men lovar inte att det inte kommer fler.
Jag har ingen om aning om något alls längre och jag går snart i bitar.