Hemma från den sista helgen med grabbsen och det är mer än tungt att veta det. Sista någonsin.
Bröt ihp finfint när jag kom hem till Patrik igår. Hela kroppen värkte (värker fortfarande) av träningsvärk, har en stukad fot, en fucked upp arm som jag inte kan använda alls typ, ett korsbandsknä som krånglar och ett muskelfästsknä som gör ont, en hals som svider finfint och en röst som inte existerar stundvis. Hela min kropp bara skriker att jag ska lägga mig i sängen och invänta bättre tider men det är en omöjlighet då den här veckan bjuder på redovisning och prov varje dag.

Hur som helst åter till helgen, när jag kom hem kändes allt totalt becksvart och jag önskar så innerligt att vårat lag fanns kvar för även om vi är få och det har varit tjatigt men ändå så är de 6 personerna några som verkligen har lättat upp tillvaron när saker har varit svåra och jag hatar att vi är slut. Vi spelade i alla fall bra men åkte ut i kvarten mot Erica och hennes lag (Lidingö) med hedern i behåll. Trist däremot att vi fick spela 2 matcher mer än alla andra som kom etta i sin grupp för om vi hade haft två matcher mindre hade vi helt klart gått vidare också. Stort tack däremot till de två 93or och 94or som ställde upp och följde med som avbytare, ett grymt jobb allihopa!

Well, nu sitter jag i skolan och ska kila bort till Anton och hjälpa honom med engelska redovisningen som vi har om några timmar sedan ska vi ner till köttbullar och makaroner som är helt okje om du frågar mig.

kl