Well well well. Jag har ätit två mackor med potatissallad på i brist på annat, men det är faktiskt super gott så det var inget jag led av att göra precis! Idag ska jag verkligen ta tag i matten och förbereda mig ordentligt inför nationella. Det är en liten envis röst i mitt huvud som hela tiden säger mig att det inte är någon brådska med det men jag försöker envist att bekämpa den och jag hoppas på att det är jag som vinner också.

Klockan är nu kvart i tolv och dagen är faktiskt mycket lovande, om nu bara solen kunde titta fram! Ska plugga klart matten, gå på promenad med en vän, träffa en annan vän och sedan ska jag ner till Evelina för att grilla och bara ha det mysigt! :)











Vill inte gå igenom det än, det gör alldeles för ont.
Försöker ignorera klumpen i magen som hela tiden ligger där bara för att påminna mig om att något saknas.
 jag saknar dig. Känns som om jag ska spricka snart. Vill ha dig vid min sida, vill kunna ringa dig bara för att,
vill prata med dig. Vill kunna leva på hoppet om en ny chans, en ny episod men jag går sönder när jag inser att jag är ensam nu. Står handfallen utan en chans, utan en chans och det spelar ingen roll hur många andra som hör av sig och vill prata, träffas så är det inte samma sak.