I must quit it.
You said your life needed something special wich you don't have.
Det kalla vårvädret har bytts ut mot skinande sol med grönska som sprider sig och överallt sprudlar allt och alla av glädje och värme. De varma heltäckande skorna bytts ut mot enkla tygskor och ballerina skor. Förhoppningar växer, sommarplaner gror och försmaken på solen målar ett stort smilestreck över alla ansikten.
Jag är fortfarande precis samma person som då, men med andra förhoppningar, drömmar och planer.
Med andra tankar, värderingar och uppfattningar. Jag är en helt annan person men i exakt samma skal, bara helt annorlunda.
I det varma vårvädret blir allt så nära, så tydligt och så skrämmande. Som jag har längtat, som vi alla längtat efter värmen som börjar skölja in över Sverige. Ändå är det med oro som jag inser att graderna blir allt längre upp på termometern och jag vill bara spola tillbaka tiden och helst också spola bort mig själv samtidigt.
You said your life needed something special, well here I am
I vårsolen syns allt så mycket tydligare och helt plötsligt är det ett lagbrott att de där orden lämnar mina läppar. Ord som annars var så självklara. Jag vet att det som jag vill ska utläsas mellan raderna inte utläses mellan raderna men jag gör ändå ett tappert och kanske misslyckat försök för annars spricker jag.
Jag är livrädd för att stanna kvar i det där jag men törs inte vända blicken framåt och jag blir kvar i ett ingenting.
Allting snurrar runt och jag hinner inte med. Platsen gör ingen skillnad. Ingenting gör skillnaden.
Jag finns här. Jag finns kvar. Och det borde räknas, jag borde räknas.
Det är 3 dagar kvar och sedan är tiden bortblåst och allting har varit förgäves.
3 dagar och jag ger det chansen i dessa 72 timmar.
72 timmar med möjligheter till allt. Chanser och risker som blir till ingenting eller allt.
allt eller inget.
Det kalla vårvädret har bytts ut mot skinande sol med grönska som sprider sig och överallt sprudlar allt och alla av glädje och värme. De varma heltäckande skorna bytts ut mot enkla tygskor och ballerina skor. Förhoppningar växer, sommarplaner gror och försmaken på solen målar ett stort smilestreck över alla ansikten.
Jag är fortfarande precis samma person som då, men med andra förhoppningar, drömmar och planer.
Med andra tankar, värderingar och uppfattningar. Jag är en helt annan person men i exakt samma skal, bara helt annorlunda.
I det varma vårvädret blir allt så nära, så tydligt och så skrämmande. Som jag har längtat, som vi alla längtat efter värmen som börjar skölja in över Sverige. Ändå är det med oro som jag inser att graderna blir allt längre upp på termometern och jag vill bara spola tillbaka tiden och helst också spola bort mig själv samtidigt.
You said your life needed something special, well here I am
I vårsolen syns allt så mycket tydligare och helt plötsligt är det ett lagbrott att de där orden lämnar mina läppar. Ord som annars var så självklara. Jag vet att det som jag vill ska utläsas mellan raderna inte utläses mellan raderna men jag gör ändå ett tappert och kanske misslyckat försök för annars spricker jag.
Jag är livrädd för att stanna kvar i det där jag men törs inte vända blicken framåt och jag blir kvar i ett ingenting.
Allting snurrar runt och jag hinner inte med. Platsen gör ingen skillnad. Ingenting gör skillnaden.
Jag finns här. Jag finns kvar. Och det borde räknas, jag borde räknas.
Det är 3 dagar kvar och sedan är tiden bortblåst och allting har varit förgäves.
3 dagar och jag ger det chansen i dessa 72 timmar.
72 timmar med möjligheter till allt. Chanser och risker som blir till ingenting eller allt.
allt eller inget.
Kommentarer
Trackback