Fredag.

Åh jag är så deppig idag, trots det fina vädret. Jag hatar mig själv när jag bara faller ner i allt det mörka och dunkla.
Idag är jag någonstans emellan. När jag mår som sämst går jag inte ens att få kontakt med, är bara arg och stänger in mig i mig själv. Antar att det är en okej dag men jag vill ha mer än vad som finns.

Ska åka och kolla på slutspel idag. Kolla på laget, mitt lag. Jag älskar handboll. Hatar mig själv för att jag inte vågar mig dit. Tror inte att jag räcker till, hör till eller har en plats där så det är lättare att stanna hemma. Jag är rädd helt enkelt.
Jag älskar handboll och ändå är jag för feg för att ge det en plats i mitt annars så kaotiska liv.

Den där känslan, när man står där på planen och vet att man kan vad man gör, man vet vad man ska göra. Tillsammans med lagkamraterna känner man sig nästintill oövervinnlig. Den känslan är miltals bort men ändå så önskad.