jag blir så oerhört ledsen. kan inte förklara och vet att det är töntigt. vet att jag är fel.
vet allt det där. men jag blir så himla ledsen. allt prat innan, allt prat under, allt prat efter.
inte en del av det. inte en del av någonting, för att jag är jag.

har inbillat mig att jag på något vis är en del av dom men jag har så fruktansvärt fel ibland.
hatar att den där samhörighetskänslan hade krupit sig upp i magen och slagit sig till rot där.
like I would be something.. när allt som finns är ett ingenting, utan betydelse. jag hatar att förlora
känslan som värmde så oerhört.