Karolina har precis påbörjat en mycket kall cykeltur från mig hem till Leo och medan hon huttrande önskar sig in i värmen där ute i kylan sitter jag här inne varm och glad för att hon har varit här.
Kan lätt konstateras att jag saknar henne när tiden bara springer iväg utan att vi träffas, men vi bestämde oss för att göra en förändring på det. Det är så märkligt med Karolina för vi är så olika men ändå så lika, hon är min bästa vän helt enkelt och det är jag mycket mycket glad över.