Träningen i morse gick sisådär. Hade ingen tejp och det gjort nog ärligt talat ondare och ondare ju längre tiden gick. Det är märkligt hur beroende man är av sina kroppsdelar för att kunna fungera fullt ut, för att kunna fungera som man ska göra. Jag är dessutom sjukligt styrd av mitt psyke, så länge jag inte tror på mig själv eller är osäker så går verkligena allt rakt åt helvete. Jag hatar den där känslan som jag allt för ofta haft den senaste tiden, då man går från en träning eller match och verkligen vet att man inte gjort i närheten av vad man klarar av att prestera. Allt står bara still och den enda som kan förändra det är en själv, men det är garanterat lättare sagt än gjort att tro på sig själv och lita på den egna kunskapen.


Det ser ut som om det bär av på match för min del ikväll trots allt, bara jag kan ta mig dit på något sätt.
Richard har haft vänligheten att förklara för mig och tydligen ska jag åka till Västerhaninge, byta där till pendeltåg till Ösmo och sedan åka buss, gå på en skogsstig sedan är jag framme vid hallen. Det låter inte lockande men jag hoppas att jag får allt att gå ihop! Det blir nämnligen sista seriematchen för denna säsong då. Eftermiddagen spenderas med casearbete och sedan klippning därefter färd till match/hemfärd.

kl