If we only could speak honestly

Kroppsfixering, goddag!
Well, det är ofrånkomligt. Det är något bestående som inte går att ta bort men fortfarande, det gör mig galen.
Jag är värdelös på att hålla mig till att absolut inte trycka i mig onyttigheter och jag käkar det där jävla ljusa brödet skrämmande ofta. Fettvalkar överallt och jag finner inte den rätta orken och den rätta motivationen. Måste tänka om, måste göra fler träningspass och äta mindre.




Vecka 5, here we go. Jag vill bara ha lov nu. Vill slippa det som jag tvingas göra ständigt som jag inte vill
och just nu tänker jag nog inte ens försöka ta mig ork eller motivation till att göra det ändå. Foten gör helvetes ont och det finns ingen mening med att ens försöka just nu. Det väntar en vecka i ensam kall och tom säng när jag bara ligger och vrider på mig hela natten. Ännu en vecka någonstans där jag inte är stark nog för att hålla ihop allt och där det ekar tomt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback