Varför är det så förbannat svårt?
Tankarna slutar aldrig att snurra i huvudet på kvällarna och vad jag än tar för mig får jag inte bort den där känslan.
Jag har inte en aning om hur jag ska lösa det och hitta tillbaka. Stundvis är jag fylld med energi, vilja och ambitioner för att senare bara tömmas som när luften ur en ballong går ur och bara försvinner bort. Varje andetag kräver mer än vad det borde göra stundvis och jag vet inte var jag ska vända mig för jag vet inte längre var den livsviktiga tryggheten finns så jag forsätter att falla, utan att luta mig mot något och stanna upp.