Timmarna som har passerat sedan sju igår kväll är timmar som det har varit lättare att andas på än på många veckor. Mamma skjutsade mig och Patrik hem till honom, där vi sedan var en stund och lyckades bland annat pajka hans säng när han fällde mig innan han åkte iväg på sin träning och jag stannade kvar.
Jag ägnade min bok kanske tjugo minuter innan det sveg i ögonen av trötthet och då var klockan ungefär halv tio. Jag beslutade mig för att vila lite, drog på mig hans tofflor och bäddade upp med täcke&kuddar medan jag lyssnade på hans brors musik som strömmade ut från datan utanför hans rum och vips, jag somnade.

Var hur skönt som helst att sova och det kändes som om jag hade sovit klart för natten och absolut behövde mer ,mer,mer när Patrik kröp ner bredvid mig och föreslog toast innan vi(han) somnade. Tacka nej till toast finns ju inte på världskarta så vi gick ner för att käka och borsta tänderna och sedan kröp vi ner i sängen igen. En underbart skön och lugn natt vilken gav mig en oförskämt bra start på dagen. Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan Patrik, han är min bästa vän och min stora kärlek i ett och samma och utan honom skulle jag förmodligen glömma bort hur man andas.


dagens låt, underbart.