Fasader och murar med lås

Mina ögon stirrar tomma

Och orden faller ur sin betydelse

Stjärnorna lyser inte längre för mig

Och allt inom mig skriker

Efter allt det som gått förlorat

jag vet inte längre hur man andas

Jag önskar att det finns ett tomrum

Mellan utstickande revben

Men allt är dallrande kvar och jag vet att

Allt som inte är vackert,

är ingenting värt

Jag tystar skriken

Låtar allt försvinna bort och jag hoppas

Hoppas att tomrummet ska vara det enda som finns kvar

Att min kropp ska bli 55,5

Med en skönhet som strålar

Så jag låtar allt falla,

Falla bort medan fasader byggs upp

Framför murar med lås för att kunna bli någon