Jag antar att saker alltid förändras. Människor förändras, förutsättningar, upplevelser, känslor, relationer. You name it. Ibland är det en förbättring, ibland en försämring. Det värsta är att när förändringen väl är skedd så finns det ingenting man kan göra åt det, så länge man inte uppfinner en tidsmaskin eller ett sätt att vrida tillbaka klockan så att man kan agera på ett annat sätt och då kanske, kanske förändra saker och ting till något bättre. Jag vet inte hur eller varför men jag vet att jag har förändrats det senaste året, jag vet att jag har tappat bort mig själv och mycket av vad jag värderade högst förut. Jag känner nu att jag sakta börjat hitta tillbaka till mig själv och ärligt talat vet jag inte om det var du som tappade bort mig. Jag vet bara att du är för viktig för att jag någonsin ska klara av att förlora dig, så jag ber dig att försöka förstå att saker förändras men att mina tankar om dig fortfarande är desamma för jag klarar mig inte utan dig och det är inte bara tomma ord. Jag klarar mig inte utan dig. 


Nature's first green is gold,
Her hardest hue to hold.
Her early leaf's a flower;
But only so an hour.
Then leaf subsides to leaf.
So Eden sank to grief,
So dawn goes down to day.
Nothing gold can stay.