Det kan bli värre, mycket värre än såhär men just nu är läget övermäktigt.
Det är läskigt hur snabbt saker och ting kan förändras och rent skräckslagande hur skört livet är.
Bara några sekunder och sedan har allting förändrats. På något sätt eller vis så lever jag stundvis i en fantasi värld där allting går att ordna. I en värld där en kropp har hur många reservdelar som helst tillgängliga och då man faktiskt kan vara oslagbar, när det alltid går att laga, fixa och ordna. Men när jag vaknar ur det och inser att hjärtan stannar och skador inte går att repera, att man går sönder och försvinner utan att det går att påverka eller göra något åt då förändras allting. Man kan aldrig vrida tillbaka tiden och inte återkalla något som hänt, det är försent.

Vad ska jag säga?
Vad ska jag göra?