Drömde skit skumt i natt, totalt heltokigt och riktigt obehagligt. Var riktigt märkligt att jag inte vaknade för det var inte en nice dröm vill jag lova. Vissa delar var däremot ganska komiska med tanke på vilka löften jag gett människor.

Det börjar hemma hos mormor i det huset som och Lennart bodde i under hela min uppväxt och där Lennart nú bor kvar med Alex, Marcus och Pontus. Hur det börjar är ganska oklart men det kommer människor dit som inte borde vara där och vips så är vi som befinner oss i huset tillfånga tagna. Jag tillhör någon sorts del av regeringen och är en mycket betydelsefull person (men jag är fortfarande bara 16 år gammal) Med mig i huset så befinner sig väldigt många människor och det dröjer inte lång tid innan den första personen blir skjuten och torteringen börjar. Efter ett tag blir det klart att vi är tillfånga tagna i huset på grund av att de personerna som håller oss fångna ska göra sig av med oss så de kan ta över makten i Sverige. Efter några fruktansvärda timmar i huset, som hela tiden fylls på med människor som är grymmare och grymmare tar jag mig på något vis till dörren i hallen och ligger lutad mot  väggen på det bruna kakelgolvet. Jag sträcker mig efter det märkliga låset, (det är någon form av spak som klickar till när man tar det rätt) precis då jag når spaken så öppnas dörren utifrån av en mörk stor man som ser enormt elak ut. Han skrattar och jag tänker att shit nu dör jag, bilder av familjen bara spolas igenom huvudet och sedan plötsligt så kastar han ut mig på trappan utanför huset och säger åt mig att jag kan sticka. Jag reser mig och halvsprinegr uppför backen. När jag kommer ut på vägen och har börjat gå för att inte dra till mig uppmärksamhet så inser jag att jag borde ha tagit gångvägen där de inte har möjlighet att åka med bilar. Jag vet inte var jag ska eller hur jag ska ta mig dit. Det gäller att överleva och för att göra det så måste jag hitta en lösning. Veronica är på jobbet och jag har inte hennes mobilnummer men jag tar ändå upp min mobil och ringer till hennes hemtelefon när jag konstaterat att klockan är 14:24 så inser jag att det är lång tid kvar tills hon kommer hem. Min nästa tanke är en annan av mammas bästa kompisar Tina, jag har hennes mobilnummer och ringer. Jag är strax framme hos hennes föräldrar där hon för tillfället är och hjälper dem att göra iordning matsäck och filtar för en mysig ltien utflykt som dom ska göra. Föräldrarna sticker iväg och jag får komma in i huset. Tina vet hur läget ser ut och hon vet att både hon och jag svävar i livsfara nu när jag är där men jag får stanna. Efter att ha pratat ett tag och konstaterat att jag måste ta mig någonstans där jag är i säkerhet så ser vi tre män som tittar in genom fönstret som är igentäckt, jag måste gömma mig men det finns ingenstans att ta vägen för lägenheten består plöstligt av ett enda rum. Tinas föräldrar kommer hem precis och männen följer med dem in, oförstående för faran släpper de in dem och de kommer in i rummet. Av någon anledning har vi tagit ner persiennerna och jag låtsas sova med dem över ansiktet. Tinas mamma ifrågasätter varför Kim ligger sådär och då rättar Tina snabbt att jag heter Kimo grymt överstressad i rösten och männen bara hummar när Tina lovar dyrt att hon inte sett till mig. De går därifrån och när de vänder sig om ser jag att den ena av dom är Jerry som gick ut nian i blå förra året, han är nu en av de människor som ska döda mig.

När de har gått därifrån så konstaterar vi att vi måste se till att jag får komma någon annanstans. Vårat nästa alternativ är hemma hos Tina vilket av någon anledning faktiskt är grymt säkert, där hittar de inte mig. Problemet är bara att komma dit men när jag väl kommit dit så kommer jag att vara helt säker. Plöstligt så är Tina borta för att föra sina två barn i säkerhet till en början då det står klart för oss båda att det kommer att hända grymt hemska saker under det kommande dygnet och jag blir därför tvungen att ta mig till henne på egen hand. Efter att ha kommit till ok macken i Ljusne så ser jag Jerry och det är bara till att börja springa. Jag hamnar i gymnastiksalen, som ser ut som den i vallvik gjorde och det är en lektion som ska börja där, det är massa småbarn som tittar konstigt på mig. Jag tror att jag har hunnit undan för tillfället och ska gå ut ur gymnastiksalen då jag ser att Jerry och hans kompis står ute i hallen och pratar med några andra i deras ålder (våran ålder.) Jag inser då att det finns en hel del äldre killar i salen också och får helt plötsligt syn på Max, som har samma blå tröja som han hade på sig så ofta den första sommaren som vi träffades. Jag ropar på honom och han kommer förvånad fram till mig. Jag börjar gråta och säger att han måste hjälpa mig, han kramar mig och ber mig att jag ska förklara samtidigt som jag ser att Jerrys kompis nu tittar in genom ett öppet fönster i salen. Jag förklarar för Max att han måste hjälpa mig ut och på något konstigt vis så går jag bakom Max ut till en fotbollsplan full med småungar som spelar fotboll, tittar på matcherna, äter korv och gud vet vad! Jag tackar för hjälpen och håller honom plöstligt i handen, säger att jag älskar honom och frågar om jag får ringa honom. Han svarar att han älskar mig och att jag får ringa, varpå jag säger att jag inte har hans nummer och sedan går jag därifrån (what?!) Nu är Jerry precis bakom mig och jag springer in i en fotbollsmatch och känner helt plöstligt hälften av varenda unge på den stora fotbollsplanen med massor av matcher pågende, jag hejar och instruerar som en tok och de lyckas aldrig komma fram till mig på grund av alla ungar runt omkring. Till min stora fasa tar matchen slut och alla ungar samlas vid någon form av tränare, jag står bredvid tränaren och hon tackar glatt för hjälpen. Vilken relation vi har till varandra är oklart men vi känner varandra väl, det är en sak som är säker. Nu står Jerry och hans kompis brevid mig och jag har ingen aning om vad jag ska mig till. Han hejar och konstaterar att han känner mig, tar upp en tändare som det står security service på och jag blir medveten om att Jerry är där för att döda mig. Vi pratar lite om minnen en stund medan hans kompis/medarbetare bara står och tittar på. Barnen börjar skingra sig nu så jag blir allt räddare och räddare. Nu går också tränaren som jag hela tiden stått bredvid därifrån och jag börjar springa, om jerry springer efter eller inte vet jag inte men jag vet var jag är på väg och att det är bråttom. Helt plötsligt så är Rasmus bredvid mig, min älskade lillebror som jag nu måste skydda. jag håller hans hand och vi springer ovetandes om var jerry befinner sig. Jag hör ett skott och sedan är drömmen slut. Vem träffades av skotten? Jag eller Rasmus?

Vaknar upp med en enorm känslan av tomhet då så många som jag tycker om och känner har dött och oron över Rasmus är molande tills jag inser att heey, det här va en dröm. Orkade inte skriva massa detaljer nu men det va inte en nice dröm måste jag tillägga!