I vissa stunder är det svårt att vara ett stöd för människor i sådana lägen när man måste säga rätt saker men inte hittar rätt saker och skiter i alla regler och bara öser ur sig de ord som kommer upp i huvudet istället för att tänka efter och nogrannt välja ut de ord som vännen i fråga så väl behöver.

Just nu verkar det som att allt vad kärlek heter är borta eller problematiskt för omgivningen så jag tackar gudarna för att jag har Patrik och för att det inte finns ens en liten tänkbar kris mellan oss.
Jag önskar innerligt att det löser sig i alla fall, för samtliga vars kärlek inte går vägen nu!

Såhär vid jul ska man ju tycka om varandra, ligga under en filt med adventsjulstakten tänd och snön som faller utanför, eller gå tillsammans i snön inte göra slut eller vara otrogen. Det hör definitivt inte julen till! Eller vad säger ni?