Som om det var för alltid och inte bara någon minut
Och som om vi inte skyndade vidare bort
till något annat
totalt nonchalerande regnets smattrande
mot fönsterrutan
som bedjande bad oss att stanna upp

Som om det spelar någon roll
att varenda del av det vi gör är fel,
det är bara den där minuten
och sedan är det slut
Som om det vore en slags kärlek
och vi trivs med att ha det just såhär
fastän vi aldrig lyssnar till regnet
eller stannar till
för att känna efter hur bra det är
Om det är bra

 Som om din närvaro hos mig skulle förändra något
eller ge något löfte
när vetskapen är så solklar
Vårat syfte är något annat,
som inte lyfts fram i ljuset för att det inte riktigt duger
Som om vi inte vore en mix
av himmel och helvete som rubbas ur balans
Alla rusar förbi i vardagens stress
och det där speciella bandet mellan oss
växer sig allt obetydligare

Som om dina ord vore en trygghet
och din kärlek sådär farligt äkta,
inte alls som en billig bio kväll utan något större,
där folk inte försvinner eller bleknar
Där det finns något bestående
och säkert att räkna med

Som om det inte spelade någon roll
och som om jag trivdes med dina händer
runt mig precis sådär lagom sällan
för att de inte ska ge några avtryck mot min hud
och vane känslan ska strömma genom vår värme
Som om du och jag var ett vi
och en vacker tvåsamhet tillsammans
med förklaringar om hur du så fint lät mig existera på mitt sätt med dig
bara strömmade fram från mina läppar
och dränkte dig i kärlekens blindhet.

Som om det du gör inte har någon betydelse eller orsak
Och som om jag älskar tomheten efter den där värmen
som aldrig hinner bli till en vana
eller trivs med din alltför ständiga frånvaro

Som om slutet blev lyckligt
med regnet smattrande mot mina smutsiga fönsterrutor