Sista dagen vilket innebär hemfärden. Jag verkar ha förlorat den där förmågan att vakna tidigt oavsett när jag somnar kvällen innan. Under hela veckan har jag vaknat tidigast klockan tio förutom en dag då jag ställde klockan, jag har till och med lyckats låta tiden passera elva ett flertal gånger. Just nu sitter jag på flygplanet och ska snart lyfta och flyga bort från Spanien och hem till Sverige. Jag och Evelina delar på min ipod och lyssnar på resans kanske största favorit "your love". De kör igenom Sterlings säkerhetsvideo på skärmarna och vi har som bäst börjat rulla på. Om ungefär tre timmar och fem minuter landar vi i Sverige och resan är avslutad. Säga vad man vill om hemlängtan & ångest men den här veckan har varit tokigt underbar! Jag kan inte fatta hur tiden har gått så fort som den har gjort och de här nio dagarna är något som jag alltid kommer att kunna plocka fram ur minnet  och som alltid kommer att framkalla ett leende på mina läppar. Jag kommer att sakna det som varit groteskt mycket sedan i vinter när kylan biter i kinderna och det verkar meningslöst att ens tänka på sol&värme. Jag önskar att jag på något sätt kunde beskriva resan och vad den har betytt för mig men varken mina ord eller bilderna räcker till.  Varenda dag har varit minnesvärd och fyllda med sol,bad, allt flirtande, skrattande, den underbara omgivningen, otroligt goda middagar och älskvärda stunder. Det har verkligen varit topptopp med allting! Så, hur berättar man om något som är obeskrivligt? Jag får helt enkelt nöja mig med alla minnen och tillgången till att plocka fram dem när helst jag behöver något som får mig på bättre humör.

Nu har vi lyft och stiger högre för varje sekund som går medan vi lämnar Malaga bakom oss. För att avsluta onsdagens, och resans allra sista blogginlägg så förtydligar jag för er som inte förstått. Den här resan har varit oslagbar.