Nu äntligen fungerar min kropp någorlunda till det jag vill göra.
Visst, det gör ont när jag springer, det är tungt och jag får träningsvärk jämt oavsett vilket pass jag väljer att köra, jag har en enorm väg innan jag kommer dit jag var innan kvällen den andra mars, men nu är jag på väg. Jag har börjat vägen och nu har jag precis klarat av det värsta av den. Att nå hit där jag är nu är så underbart, jag kan träna. Jag klarar av att springa igen! Smärtan som jag har nu är förmodligen något som jag kommer att få vänja mig vid och leva med, så länge jag fungerar så får det göra ont, enligt mig.


Idag har jag tränat och legat på stranden. Är helt slut i huvudet.
Önskar så att jag kunde läsa tankar ibland, fast det skulle vara ganska negativt också, om man tänker efter. :p Idag har i alla fall Anna och Janna kommit hem, det är bra. :) Vet inte riktigt när Michelle kommer men när hon kommer så är dom hemma allihopa, men självklart ska jag få nöjet att åka bort då!
Blandade känslor för den kommande veckan.

Nu ringde Evelina mig precis och det fick mitt humör att höjas ett par snäpp.
Hon ska sova här ikväll och i morgon ska vi på grönan, tror jag. :) Kulkul.

I like my egen lilla köttbulle ;)